lite vilse..
Vilse i själen kan man väl säga.. Jag förlorad en hel del av mig själv när hästen försvann har alltid varit häst tjej och helt plötsligt var ja inget.. det kan ja ju bara påpeka var en enormt stor sten på mina axlar..
En hel gemenskap som försvann för hästfolk har inte tid att umgås med ickehästfolk på daglig basis..
Mitt andra hem, min tillflykt och min trygghet sa poff..
Stallet var ändå det stället där man var sig själv osminkad, sur, glad, ledsen, grinig.. kunde prata ut om allting med Linda medans man argsint skötta skit.. och ilskan rann ur en i varje tag.. Terapi!
När man om ut med hästen i skogen och bara satt och åkte med skingrades alla tankar, tvivel och tråkigheter Allt försvann i ett andetag och men Log med hela kroppen och njöt..
Så i 4 månader har tankarna snurrat om vem jag är!?
Vart är jag på väg och vad gör jag nu? Hur hittar ja tillbaka till något som ger mig lika stor tillfredställelse,,
Det går troligtvis inte...
Har fått förfrågningar om att komma ut till folk och rida deras hästar, följa med på turer och lite sånt, men ja får så ont i hjärtat varenda gång att ja stänger av mobilen och gömmer mig från omvärlden..
Kan ju bara påpeka att jag inte mött mina stall demoner ännu..
Men livet går vidare, ja visst gör det.
I 4 månader har jag stått ganska ostadigt på fötterna och känner mig ganska velig, snurrig och klumpig..
Nu har jag börjat träna med Cessin, och jag är super klumpig.. nu är jag ute på djupt vatten där jag inte kan en enda sak igen.. Det känns lite som att jag alltid kan minst var ja än hamnar.. antagligen är självfötroendet så lågt jämt nu att ja är sämst på allt i hela världen i mina egna ögon.. inte särskilt kul..
Inte ens min egna hund fattar vad ja vill :(
(glädje när vi får saker att fungera och förstår varann även om det bara så är för några sek)
Det är inge roligt att känna sig ensam och dålig.. Jag får bara hoppas ja hittar tillbaka så småningom.. Försöker peppa mig själv men vissa dagar fungerar inte ens det utan jag blir darrig och osäker när jag gör något som ja inte gjort förut.. Vart tog aptiten vägen någonstan? Aptiten på allt nytt...
Ni tycker säkert ja är en ältande tråkig sak och ja det är jag.. jämt för stunden är ja himla grå och trist, Men det får man faktiskt vara i perioder..
Hundträningen går som sämt.. Cessi skiter i klicken, skiter i mig, och är helt plan.. Kanske är det jag som speglas *suck* min omotivation till allting.. jag tycker hon är riktigt tråkig till och från men det är mitt egna fel.. Hon tycker ja är tråkig så.. det går väl på ett ut.
Igår hade vi en relativt bra dag. Men idag lyssna hon inte alls på mina kommandon och ja kunde ju bara glömma att öva höger och vänster.. Det luktade goare i snön.. Så ja ger upp lindrag ett tag hon får dra pulka istället när tiden finns...
(Älskar dig även fast vi blir lite ovänner ibland <3 du värmer min själ på alla plan och jag önskade alla kunde få ha en bästa kompis precis som du)
Men för idag, för stunden ger jag upp!
Jag erkänner mig slagen av mitt eget huvud och går med svansen mellan benen för ja kan faktiskt inget speciellt.. Jag är inte bra på någonting. Hejja självförtroendet!!!
Men det är inte ditt problem det är mitt... Ha nu en fin dag i solen jag ska ta med mig mitt svarta moln som hänger över skallen på mig och åka och jobba..
Kommentarer
Trackback
