beslutet och efterdyningar.
För snart 3 veckor sen åkte vi, Viktor jag och Linda till karlstad där vi lämnade min underbara springare i händerna på veterinärer.
Jag gick in med honom och han fick lite fint hö, men så fort jag skulle gå ur boxen började han stressa och Linda sprang och hämta veterinär så han fick lugnande.
Sen stod ja där och klappade om min fina vän en stund innan vi gick.
Det känns så overkligt och jag har inte fått tid att sörja, tårarna brinner i själen och tankarna går till honom ofta och länge.
Jag saknar hans väsen.
Men nu är det över... ingen mer smärta, inget mer lidande ingen mer Viktor.
Kanske ses vi igen min fina springare.
Kanske låter du mig låna dina vingar på andra sidan och vi kan leka hela dagarna.
Kanske bara kanske minns du mig när det är min tur.
Jag glömmer aldrig dig vännen, Du var min dröm som gick i uppfyllelse och nu är allting slut.
Tack för åren av trofast styrka, du har kämpat för min skull.
Tack för all lärdom du gett mig om livet och allt runt omkring.
Tack min fina vän för alla stunder av lycka du gett mig och för all tid jag fått spendera hos dig.
Tack för att du blev min den korta stund du blev.
Livet går vidare men jag bär dig i mitt hjärta på hela resan <3
