lite vilse..

Vilse i själen kan man väl säga.. Jag förlorad en hel del av mig själv när hästen försvann har alltid varit häst tjej och helt plötsligt var ja inget.. det kan ja ju bara påpeka var en enormt stor sten på mina axlar..
En hel gemenskap som försvann för hästfolk har inte tid att umgås med ickehästfolk på daglig basis..
Mitt andra hem, min tillflykt och min trygghet sa poff..
Stallet var ändå det stället där man var sig själv osminkad, sur, glad, ledsen, grinig.. kunde prata ut om allting med Linda medans man argsint skötta skit.. och ilskan rann ur en i varje tag.. Terapi!
När man om ut med hästen i skogen och bara satt och åkte med skingrades alla tankar, tvivel och tråkigheter Allt försvann i ett andetag och men Log med hela kroppen och njöt..
 
Så i 4 månader har tankarna snurrat om vem jag är!?
Vart är jag på väg och vad gör jag nu?  Hur hittar ja tillbaka till något som ger mig lika stor tillfredställelse,,
Det går troligtvis inte...
Har fått förfrågningar om att komma ut till folk och rida deras hästar, följa med på turer och lite sånt, men ja får så ont i hjärtat varenda gång att ja stänger av mobilen och gömmer mig från omvärlden..
Kan ju bara påpeka att jag inte mött mina stall demoner ännu..
 
Men livet går vidare, ja visst gör det.
 
I 4 månader har jag stått ganska ostadigt på fötterna och känner mig ganska velig, snurrig och klumpig..
 
Nu har jag börjat träna med Cessin, och jag är super klumpig.. nu är jag ute på djupt vatten där jag inte kan en enda sak igen.. Det känns lite som att jag alltid kan minst var ja än hamnar.. antagligen är självfötroendet så lågt jämt nu att ja är sämst på allt i hela världen i mina egna ögon.. inte särskilt kul..
Inte ens min egna hund fattar vad ja vill :(
 
(glädje när vi får saker att fungera och förstår varann även om det bara så är för några sek)
 
Det är inge roligt att känna sig ensam och dålig.. Jag får bara hoppas ja hittar tillbaka så småningom..  Försöker peppa mig själv men vissa dagar fungerar inte ens det utan jag blir darrig och osäker när jag gör något som ja inte gjort förut.. Vart tog aptiten vägen någonstan? Aptiten på allt nytt...
 
Ni tycker säkert ja är en ältande tråkig sak och ja det är jag.. jämt för stunden är ja himla grå och trist, Men det får man faktiskt vara i perioder..
 
 
Hundträningen går som sämt.. Cessi skiter i klicken, skiter i mig, och är helt plan.. Kanske är det jag som speglas *suck* min omotivation till allting.. jag tycker hon är riktigt tråkig till och från men det är mitt egna fel.. Hon tycker ja är tråkig så.. det går väl på ett ut.
 
Igår hade vi en relativt bra dag. Men idag lyssna hon inte alls på mina kommandon och ja kunde ju bara glömma att öva höger och vänster.. Det luktade goare i snön.. Så ja ger upp lindrag ett tag hon får dra pulka istället när tiden finns...
 
(Älskar dig även fast vi blir lite ovänner ibland <3 du värmer min själ på alla plan och jag önskade alla kunde få ha en bästa kompis precis som du)
 
Men för idag, för stunden ger jag upp!
Jag erkänner mig slagen av mitt eget huvud och går med svansen mellan benen för ja kan faktiskt inget speciellt.. Jag är inte bra på någonting. Hejja självförtroendet!!!
 
Men det är inte ditt problem det är mitt... Ha nu en fin dag i solen jag ska ta med mig mitt svarta moln som hänger över skallen på mig och åka och jobba..
 
 
 
 

Sol!

Nu på morgonen samlade ja ihop mig själv när jag vaknade och stack ut med Rita och Diva på morgon promenad, Cessi och ja vek av vid guldbron och fortsatte upp till verkstan för att hämta bilen.
 
Sen åkte vi till macken jag köpte kaffe och sen styrde vi nosen till bhk!
 
Vi körde följövningar första 10 minuterna sen satte ja henne i bilen och mig själv me för övrigt då det blåste lite kyligt på fingrarna och lilla fröken är en ivrig skithund som ska bita händerna av en när man tränar för hon ska ha godiset... SKA HA!!
 
Följande 10 min gick vi fot och sitt, för att bryta helt sonika till slalom mellan benen och ligg, skall och hopp ;)..
Det gäller som Matte att va SUUUUUPER rolig och hinna bryta en övning innan hon tröttnat.. *pust*
Sen satt vi i bilen en stund igen, matte kika facebook och cessi satt och stirrade på mig ;)..
 
Sista 10 min gjorde vi blandad kompott utav det första vi gjorde plus att vi la till "kryp" som vi övar på hemma i smyg ;).. Jag har en otroligt följsam fröken (med rätt godis i näven) och hon nästan kryper ur skinnet när det luktar köttbulle av mattes fingrar.. men AJ va ont det gör när hon får tag i ett finger som man inte riktigt hann få undan :D haha
 
Vi har börjat med inklicking också men nu har ja slarvat i flera dagar med den så det är nog bara att börja om från början.. och ja måste lära mig Vanligt hundgodis fungerar inte när ja ska träna me Cessi, ja måste ha falukorv, blodpudding, köttbullar eller leverpastej för att få ihop det :)
 
(för övrigt ska vi gå trix och freestyle kurs på bhk i mars :) Snacka om roligt :D
Det tror ja kan passa riktigt bra ;)
Ha en fin dag allesammans det ska vi, nu när värmen kommer tillbaka ska vi ut och dra lite :D
 
Tjohejs

Hund funderingar...

Jag har ju haft funderingar på hund nr. två... Amerikansk Akita MEN! dom som känner mig vet också att jag vill ha en hund att arbeta med... En hund som vill vara med och jobba som fokuserar på mig och som jag kan forma från början!
Sen vill ja ha en stooor hund, så det här är vad ja fick fram ifrån den undersökningen på vad ja kan ha för hund :D

Jag snubbla in på rysk svart terrier och det som följer i texten är liten rasbeskrivning och mentalitet :) Enjoy

 

Lite om rasen Svart Rysk Terrier, en stor och massiv rysk ras

Den är framavlad med resultateffektiv avelsmetod med korsande av redan befintliga raser med varandra.

Målsättningen för 50 år sedan var att skapa militär brukshund som skulle ha stor storlek och stark bevakningsegenskap.

Världskända smeknamn i världen är Rysslands pärla och Stalins barn!

Svartterierns historia börjar runt mitten på 1900-talet. Behov av brukshundar var stor i Sovjetunionen efter andra världskriget, under vilket hundstammen numerär hade rasat.

För militärt bruk ville man ha stora hundar, som skulle vara starka och robusta. Hundarna skulle vara mentalt starka, vädertåliga, naturligt vaksamma (bevaknings-benägna) och tjänstvilliga. Stalin accepterade inga traditionella tyska raser till fånglägrens bevakning utan ville ha en egen ras för uppgiften.

Starten för rasen skapades på institutet ”Centralskolan Brukshundsfostrare för Unga” kennel Krasnaja Sveda (= Röda Stjärnan) kom att bli institutets partner. På Krasnaja Sveda framavlades i stort sett hela rasen Svart terrier.Huvudansvarig för korsaveln var professorerna N.A. Iljin och G.P Medved.

Svartterier skapades via korsande av två olika korsningslinjer. I första linjen korsades Airedaleterrier och Riesenschnauzer, i andra linjen korsades Rottweiler och Riesenschnauzer. Riesenschnauzerns andel i ursprungskorsningen ökades således till ungefär hälften. Svartterrier är trots namnet inte alls en terrier, snarare en Schnauzervariant på grund av stor andel schnauzer i raskonstruktionen.

Airedaleterrier, Riesenschnauzer, Rottweiler.

På 1900-talets första halva var Airedaleterrier vanlig och värderad brukshundras, och var vanlig i både civila och militära brukshunstjänster. Därför ville man blanda rasen i avelsarbete för svart terrier. I Ryssland värderades Airdale´s speciellt för sin robusthet, men man upplevde brist på skärpa och bristande försvarslust hos rasen.

Från Riesenschnauzer hämtades goda sök-, och bevakningsegenskaper och en större skärpa. Exteriört gav Riesenschnauzern större storlek, massivitet och muskelmassa.

Korsandet av Rottweiler och Riesenschnauzer gav än mer styrka, massa och stabilare benstomme.

Resultaten från första korsningslinjen (airdale-riesenschnauzer) var av torrare typ än andra korsningslinjens (rottweiler-riesen) starkare och massivare avkomman. Från båda linjerna fick man någorlunda enhetliga mellantypiska blandraser, där hundarna hade sträv, lång och svart päls. Dessa två raslinjer gav inte helt önskat slutresultat, för att förbättra storlek och päls blandades senare även moskoviansk vattenretriever (ej officiell ras, påminner om newfoundlandshund) in i svartterrier.

Rasens förädlingsarbete fortskred fram till 1970-tal, under vilket man importerade Riesenschnauzrar från tyskland för att förbättra standarden för svartterier.

På 1980-talet fick rasen acceptans som egen ras i ryssland och år 1983 fick rasen internationellt officiell ställning när FCI godtog svartterriern i sin raskatalog.

Målsättningen var att avla fram hundar med anläggnings och hundgårdshundsmentalitet.

Svartteriern´s framavlande involverade mycket tufft urval. Endast individer med bästa exteriör- och bruksegenskaper togs med i fortsatt avel.

Målsättningen var en individ med hög inlärnings-potential, tålig och orädd brukshund som skulle ha förutsättningar att anpassa sig att arbeta i det hårda karga klimatet.

Svartterrierns temperament skulle vara sådan, att den skulle kunna hållas på anläggningar i hundgårdar och att den skulle tåla att arbeta tillsammans med olika förare.

Exteriört förändrades svartterriern på slutet av 1980-talet när moskovianska svartterrier-ägare började trimma sina hundar. Man fann att med klippning och trimning kunde man framhäva önskade markeringar och på det viset åstadkomma än mer massiv helhet.

Livlig men med starka nerver

Rasbeskrivningen beskriver svartterrierns mentalitet med orden: ”Mycket harmonisk, tålig (envis/seg), med starka nerver, livlig, med skarp reaktion mot yttre retning, med bra inlärningspotential, misstänksam mot främmande, inte argsint eller vek, ej för ivrig/hetsig eller håglös”

Rasen lämpar sig utmärkt till den som är intresserad av utställning likaväl som för den som vill ägna sig åt bruksgrenar.

Föredrar man en hund för "bara" som en trevlig sällskap i skog och mark, fungerar svartingen utmärkt som en tålmodig och trygg följeslagare. Som många andra större hundar är den relativt lugn inomhus, men besitter både styrka och mod när det behövs. Naturligtvis vaktar den sin flock och sitt hem, men gör det med värdighet; ett skall räcker.

Inlärning är lätt, vare sig det handlar om vardaglig hushållspli eller mera avancerade bruksgrenar. Man får nästan en förnimmelse av att hunden är född med grunduppfostran. Eftersom Svart Terrier har stark flockkänsla, lämpar den sig utmärkt som andrahund i familjen.

Trots eller tack vare sin styrka och storlek behövs normalt inga revirkriganden eller ranghävdelser.

kärlek <3

 
Mina hjärtan!♥
 
Att ha en hund är en underbar upplevelse om man vill ge sig in i leken!
Cessi har alltid varit en fröjd, lydig och underbar!!
 
Men nu har vi börjat träna lite grann vilket är super kul!
 
Börjat träna mig själv också tillsammans med Rita som bor i huset :D jäklar vad roligt vi har jämt ;D..
 
det här året är mitt, ja ska komma i form och träna hund och bara njuta av livet!! :D

Töl..

motivations nivån är lika med noll.. fy fan!
Hjärnan skriker GÖR NÅGOT DÅ!!! och kroppen slår i baken :/..
 
Måste försöka öka energinivån igen! det här fungerar inte, ja sitter fast i en ond cirkel men ja ska ge mig, försöka ta efter min sambo och bara göra skiten på en gång!
 
Tanken är att ja ska orka träna på morgonen, ja har allt jag behöver för att få igång det men fan va svårt de e med skallen ibland :(
 
MEn nu ska ja banne mej försöka ta tag i mig själv!!...
 
 
Alexandra ja kommer ;)..

Träning och hundtankar :)

Idag var Cessi och ja på våran absolut första träning på bhk i Årjäng och det gick strålande!
Va riktigt roligt och fick möta ett trevligt gäng :D
 
Terje som höll i alltihopa gav mig och Cessi värdefulla råd och tips för att höja motivations nivån hos Cessi och framförallt hur jag ska föra mig.
Han påpekade när jag slutade andas normalt och hamnade i samma fas som Cessi och när jag gav henne godis för sent och fel osv.  :)
Riktigt hjälpsamt!
 
Hela Cessi lös upp när vi kom in tredje gången och vi körde lite Gå fot. :)
Basics som inte vi tränat på förut, andra gången på plan tog vi i akt att köra kort inkall :D Allt gick jätte bra NÄR och ja upprepar NÄR > jag< fick ordning på hur jag skulle göra.. Jag blev så uppe i varv att ja super glädje snuttade med henne för att få henne att sitta och då blev vi ju bara en enda kaos hög där.. Sen när jag lugnade ner mig och fick instruktioner om hur jag kunde göra
så funkade det!! :D Med mitt mysmongo hih..
 
Oj så sugen jag blev på mer.. men ja får ta små steg i rätt riktning..
 
Måste sätta mig ner och gå igenom vad jag vill att vi ska lära oss, så jag vet vad vi ska träna på när vi kommer in på planen :)..
Blir mest basic lydnad nu tror ja och förhoppningsvis kan vi få smyga oss in på skyddsträningen när vi börjar bli redo :)
Men allt tar tid och kräver tålamod och det är något som inte saknas här iaf! :)
 
(Note to self: Läs, upprepa, minnas) KÖTTBULLAR!!!

beslutet och efterdyningar.

För snart 3 veckor sen åkte vi, Viktor jag och Linda till karlstad där vi lämnade min underbara springare i händerna på veterinärer.
 
Jag gick in med honom och han fick lite fint hö, men så fort jag skulle gå ur boxen började han stressa och Linda sprang och hämta veterinär så han fick lugnande.
Sen stod ja där och klappade om min fina vän en stund innan vi gick.
 
Det känns så overkligt och jag har inte fått tid att sörja, tårarna brinner i själen och tankarna går till honom ofta och länge.
Jag saknar hans väsen.
 
 
Men nu är det över... ingen mer smärta, inget mer lidande ingen mer Viktor.
 
Kanske ses vi igen min fina springare.
Kanske låter du mig låna dina vingar på andra sidan och vi kan leka hela dagarna.
Kanske bara kanske minns du mig när det är min tur.
Jag glömmer aldrig dig vännen, Du var min dröm som gick i uppfyllelse och nu är allting slut.
Tack för åren av trofast styrka, du har kämpat för min skull.
Tack för all lärdom du gett mig om livet och allt runt omkring.
Tack min fina vän för alla stunder av lycka du gett mig och för all tid jag fått spendera hos dig.
Tack för att du blev min den korta stund du blev.
 
Livet går vidare men jag bär dig i mitt hjärta på hela resan <3

sorg..

ja jag lever i en enda stor boll av sorg och vemod, försöker pressa det ur mina tankar och låta dagarna rusa på men så sitter ja här på kvällen med stämningfull musik i hörlurarna och kollar genom gamla bilder och ser mig själv ståendes med stora leenden brevid min häst och hjärtat fylls av sorg och gör ont.
 
 
Så ont att de rinner över och tårarna är på väg, men ag vill inte gråta.. ja vill inte sörja ÄN för än finns han i livet, än kan ja gräva in näsan i hans päls och dra in hans doft djupt ner i lungorna och hoppas på att få spara lite där. ÄN kan ja krama om honom och klappa hans varma mule.. men snart är det över.
 
Hur gick det såhär? Varför var han tvungen att bli så dålig.. kan ja laga honom?
det är ingen idé det vet ja redan logiken finns där ständigt påminnande om att det finns inte mycke mer jag kan göra med mina händer för att få honom att slippa lida.
Hans kropp är självdestruktiv och han har ont, hela tiden.
 
Skulle ju inte skriva ledsna saker här.. men skit samma!..
 
Kanske möts vi vid regnbågsbron? Nangalia? himlen? finns så otroligt många ställen att fara till när tiden är kommen vart går han? Hittar vi varann igen, kommer han minnas mig?
Jag vet ju inte ens om han faktiskt tycker om mig.. :(..
 
usch sorg..
 
 
min fina fina Viktor.
 
Han lånade mig sina vingar och tog mig över stock och sten.. vi flög ihop.
Han litade på mig och jag på honom, han visade mig hur jag tror på mig själv.
Självförtroende har byggts upp och rädslor överkommits..
Han visade mig hur tillit formas, och en dag nere vid stranden följde han med mig ner i vattnet.. trots att han var rädd litade han på mig..
 hur kommer det sig att det tar slut redan?
Jag hoppas ja väljer rätt..
 
Det är med en klump i halsen och ont i magen ja åker till honom varje dag eftersom jag vet att det kommer bli ett slut. Vad gör jag då?
Hur klättrar jag vidare från det?
Jag blir lämnad med minnen och smärta..
 
Men hur ont det än gör i mitt sårade hjärta så får han det fint. Slippa ha ont. Han behöver inte hamna hos någon annan någonsin. Han får bara vandra vidare och ha det gott.
 
Hur än mina tårar rinner så vet jag att innerst inne gör jag rätt.
 
Och min kärlek kommer följa med honom till andra sidan han kom in i mitt liv och stal en hjärtebit som jag aldrig får tillbaka den följer med honom vart han än går!
 
 
 
 

Bilder

Fick med mig kameran från bilen :P
Den har väl legat där jämt en vecka lr något så nu tänkte ja slänga in lite bilder från den ;)
 
Cessi hos uppfödaren :).. Blixten gick visst på haha!
 
 
Rosor jag fick utav min sambo <3 här har dom dock börjat torka ut ;)
 
Fotade lite i stallet en morgon när solen låg på träden :D
Älskar hösten!
 
Lite kort på Cessi bebisarna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Här är bilder från turen till tjörn  :) Molly (blivande mamma till våran nästa bebis) <3
 
 
Här har vi pappa Tyler och Goa Katarina!
Trots sin storlek tycker Tyler att sitta i knä på matte hör till vardagen <3 Goaste gossi
 
 
 
 
 
 
 
 
Mitt lill hjärta Dusan Världens i särklass knasigaste katt Men ack så älskad :D <3
 
 
 
 
 
 
Det var allt för idag nu ska ja skicka bilderna på tyler och molly till Katarina :D
 
Kram
 

tankar, snurriga, sorgsna.. svårt..

Det är svårt att greppa vissa tankar, dom är såpass stora, hemska att man inte får tag i dom hur man än gör.
 
I Viktors fall har jag svårt att föreställa mig att han ska försvinna. Men det ligger ändå i magen som en klump och bildar svarta moln på min himel varje dag. Jag kommer på mig själv om att ja glömmer bort att dagen stundas, blir ledsen och sörjer.
 
Jag sörjer trots att han fortfarande är i livet... jag gråter inombords och ler utåt.
Det känns surrealistiskt så otroligt overkligt att jag fattade det beslutet. JAG!
Tänk om ja fattade fel?
Tänk om när han är borta ja inte kommer ur skulden?
Tänk om han kunde blivit helt bra?
Tänk om man kunde sluta tänk om.
 
Tårar är till för att gråtas ut, men ibland gör det så ont att man inte får ur sig tårarna. Dom bildar ett sorghav inombords och plågar en varje dag.
 
Det kommer en dag när jag inte kan klappa hans mjuka mule igen, stå där och känna att min dröm gick i uppfyllelse.  Den dagen kommer med stormsteg och klumpen växer i magen.
 
Jag lovade mig att inte skriva om honom här men jag kan inte låta bli, måste få ur det här ur mitt system.
Jag kommer gråta.
 
 
 

En riktigt bra dag!

Efter lite om och men i natt när ja vaknade av hosta eller ja, peter drog till mig för att ja hostade på honom :P så släpade ja mig till soffan med näspray och slemlösande och däcka några timmar till.
Gick upp runt 7 och gjorde mig iordning (satte på mig ansiktet och svepte en kopp kaffe) sen snurra ja mig iväg till stallet och gav hästarna frukost och släppte ut Viktor och Larossi skotta bajs och sen hem till Linda på en kopp kaffe innan ja hämta Charlotte och åkte till jobbet.
 
Varit fullt ös idag så himla roligt då! :) känns som vi fått massor gjort och längtar till i morgon, efter någta sköna timmars sömn på soffan igen. Tar de säkra före det osäkra eftersom ja ligger högre med överkroppen i soffan så sover ja väldigt bra där när ja är förkyld.
 
Lägenheten vi kikat på fick vi inte heller :( typiskt.. men men.. vi löser detta på något vis, men ska inte ge upp innan man stött på problem ;)..
 
Natti natti!

Hösten, årets vackraste årstid.

Jag blir så fylld av inspiration när hösten kommer, löven ändrar färg och en hel målarduk uppdagar sig i varenda ögonblick när man är ute.
Charmen med kylan som hänger i luften och tystheten som lägger sig.
Kan nog påstå att just hösten är min favorit utav alla årstider.
Men dom alla har sina charmiga drag ink regnperioden som förr hette sommar haha!
 
 
Skrev tidigare på http://www.viggenochjag.blogg.se men eftersom vi beslutat att låta min vackra springare somna in och vandra ut på trapalandas gröna ängar så valde ja att göra en ny. Den handlade om våra framgångar och motgångar och ja det blir inte samma sak.
 
Varje saga har ett slut oavsett om det är lyckligt eller inte. Men huvudsaken är ju trots allt att ja fick chansen att lära känna honom och jag uppfyllde en lång dröm om egen häst, nu gick det inte som planerat men inte allting i livet gör ju det och baksidan av djurägandet är att vi får ta besluten och det gör man för deras skull.
 
För att presentera mig själv så heter ja Alexandra och bor tillsammans med en underbar människa Peter. Min tygghet i livets stormiga hav. Tillsammans med honom upplever ja alla världens nyanser.
 
Vi har en hund som ni sett på bilder tidigare. Cessi världens goaste dodii.. =) hon kom in i mitt liv på ett bananskal lite naiv och blåögd va ja ju men det är ett av mina stoltaste val. Hon är en Eurasier tik på snart 4 år och just nu är hon hos uppfödaren och fostrar sin 6 små pojkar som hon satte till världen. Men saknad är hon här hemma och det går inte en dag utan att uppleva tomheten utan en hund i huset.
Peter och Cessi sommaren 2012 vid kartjärn. Korvgrilling och mys.
 
Vi har en skeppskatt Dusan en riktig liten pajjas. Henne och hennes syster Ia hämtade vi i tomelilla i skåne :P min idé såklart, ja skulle ha just den katten det va något visst och vi for. Hem kom vi med en nedskiten kattbur och två mycke illaluktande fyrbeningar.. till Peters förtret fortsatte Ia med just skitingen även när hon kände sig hemma och bajsade i hans skor och på hans sida i sängen som nån slags protest (peter säger att hon va ond). Iaf så fick hon ett nytt hem hos en annan tjej som gärna ville ha henne så kvar blev Dusan.
Inte ångrat en sek över det heller en riktigt liten dodi som följer med runt hemma när man pysslar med något och gärna leker med Cessi när tillfälle ges :)
 
Dusekorven på balkongen sommaren 2012.
 
Peter har ett akvarium som han pillar med när lusten flyger in genom fönstret (inte allt för ofta dock) men det ser bra ut än så länge, akvariumet fick ja från en städning på mitt gamla jobb när vi flyttstädade och gjorde hemstädningar :)
 
På fritiden (som varit ytterst lite utav senaste tiden) gillar jag att uppleva naturen, ett riktigt naturbarn är jag på säkra kort. Redan som liten följde jag med mina möbelgalna föräldrar i jakt på gamla möbler i gamla rötna hus runt om i landet (dom tog aldrig något utan att ha kontaktat markägarna först). Vi hade sommarstugor osv som ja älskade att vara i.
Det sitter i och jag och Peter försöker drömma oss iväg till en tid i våra liv när vi kan packa våra saker och ge oss iväg på vandringar i urskogarna. Det blir nog väldigt snart också, första övernattningsturen är redan inplanerad till våren och det blir glaskogen någon fin vandringsled och sova i något utav övernattningshyddorna på vägen :).
21 maj 2011 tog vi oss en dagstur i glaskogen med Peters föräldrar och Nalle (självklart va Cessi med)
 
Kartläsar klubben i ett vägsjäl :)
 
Cessi  poserar på en sten och kollar så att vi alla är med.
 
En fin naturbild.
 
från v. svärmor Lena, Svärfar Arnie och jag :P
 
Cessi och jag tog oss en powernap medans karlarna fixade med korven :)

 
 
Nu kommer vi till en liten rolig detalj så här i mitten av ingenting, Ev. Får vi hem en liten till familjemedlem i februari vi ska nämligen skaffa en dodi till :) En Am.Akita pojke! ;) och längtan är enorm.
 
Nej nu ska ja ge mig för idag, finns orken lägger ja in ett inlägg i morgon :)
 
Tänk på att ett leende är gratis men kan göra dina medmänniskor glada så sprid ett leende idag!
 
Kraam!
 
 

Lycka personifierat..



Cessi, min underbara lilla flicka!


Nu är hon hos uppfödaren sen en månad med valpar och nu är det 3-4 veckor kvar..
ja saknar henne så hårt att ja gråter i hjärtat.
Hon är min glädje, trygghet och kärlek.
Att ha en sån fantastisk hund är ett privilegium..
 
Saknar dig Cessen men snart kan vi fortsätta våra äventyr <3

bilder

Drömmar om naturen.

Jag känner mig låst av vardagen, trivs inte mår illa och vill spy galla över alla måsten ja satt mig själv i.
-Måste ha ett jobb.
-Måste sköta om hästen.
-Måste hålla tider.
-Måste gå upp en viss tid.
-Måste måste måste.

Jag vill vara fri, ta dagen som den är, njuta av alla vackra ting som försvinner.
Vi alla strävar efter något och ja strävar efter att få komma ut i fjällen med mina hundar och min sambo.
Jag vill bo i en koja som man gjorde när man var liten och drömma mig bort över horisonten.
Jag vill kunna klara mig själv och vara en riktigt inbiten frilufsmänniska.

Jag hatar detta jävla samhälle som bara masar om en hela tiden, gör ditt gör datt betala detta och det där. köp köp köp köp!

:( ja känner mig inlåst i mig själv.. jag vill så mycke mer än att nöjja mig med detta!..

Det här är inte den jag är!..

Jag vill bryta mig fri!



Drömmar om skogen

Livet!! i full fart, framåt.. utan paus och elände.. Eldig själ som vill mycke!

RSS 2.0