min blogg, mitt liv i ord.. känslor exploderar
Idag känner jag mig nere, tror jag ör phsykiskt utmattad för stunden och då smyger demonerna in och ställer till ett jäkla rabalder..
Jag har försökt förlåta, make "amense" för vad som hänt i vårat liv.. Men jag orkar inte, jag behöver läka vidare i lugn och ro.. inget blir ju bättre även om jag försöker sträcka ut en hand, inget är bra nog tydligen :/ någonsin.. så är de..
Ibland känner jag mig väldigt ensam, tom.. jag vet att detta är en känsla som alla andra, men den upprepar sig, det är som om jag borde vara någonstans, göra något.. men jag kan inte lista ut vad..
Det hjälper inte att ni ställer till det hela tiden, tjaffsar, käbblar, och att en av er inte kan hålla sig ifrån skit.. det är sjukt.. här sitter jag i mitt rosa hus, med min stabila gubbe, två hundar, volvo, skola.. och vad gör ni? alla ni? inget.. Ni gör inget, ni gnäller över hur livet behandlat er.. Men hur behandlar ni livet??
JAg är så trött på att höra hur ni gnäller på varann.. bete er som vuxna människor istället, försök lösa era situationer.. TA TAG I NÅGOT!! skyll inte bara ifrån er på allt annat..
Det är ni som gjort att ni är där ni är, svårare än så är det inte..
Det är ni som gjort att ni är där ni är, svårare än så är det inte..
Jag är less på all negativitet, ilska, tårar, besvikelse.. jag har haft ont så länge pga er.. Så länge! om ni bara visset vad mycke jag har gråtit, oroat mig, haft ont i hjärtat och försökt fly..
Men nu står jag här, med blottade känslor, jag gör yttligare ett försök.. som alltid, jag står alltid här.. ensam.
ENSAM....
Men det är ingen idé att försöka få någon att förstå hur jag känner, för det är mina känslor.. min ilska att bära. Mina minnen av livet, den där kvällen när jag stod vid sjön och stirrade ut över det mörka spegelblanka vattnet med tårarna i halsen, när jag vände och gick..
När jag låg i gräset med musik i öronen och sökte svar på vad som hände runt mig. När jag rymde, sökte äventyr, svar och någon slags tillfredställelse.. jag var rebell. Jag ville att ni skulle bry er.. finnas där.. men de var fåordigt..
Hur kunde ja aldrig göra fel?
Det har varit en tubulent uppväxt, som ärrat mig, mer än jag trott, idag söker ja fortf värme, uppskattning, förståelse och föräldrar..
Men inte på samma vis som då, ja söker en mentor, som kan ta mig i handen och visa mig min väg, som finns vid min sida, som bryr sig när det händer något stort i mitt liv.. trots att jag är snart 30..
Äsch..
Tänk på det,, Allt häner av en mening, det ska forma dig åt ett håll, jag förösker ta lärdom av allt även om de gör ont!
Yogan är nog min räddning från mig själv!.. jag tror att andlighet behövs i våra liv, och jag som inte tror, jag tror inte på EN gud..
Min trohet finns på annat håll ,em nden fördjupas för varje dag.. och det njuter jag av, jag är inte helt ensam..
Min trohet finns på annat håll ,em nden fördjupas för varje dag.. och det njuter jag av, jag är inte helt ensam..
inte helt....
Kommentarer
Trackback
